Abbildungen der Seite
PDF
EPUB

XVI. 6.

Εἶτ ̓ οὐχ ̓ ἁπάντων ἐστὶ τὸ μεθύειν κακὸν
μέγιστον ἀνθρώποισι καὶ βλαβερώτατον';

[blocks in formation]

• The Living Librarie V. 14. Saint Augustin writing to the Virgins, defineth Drunkennesse as followeth; It is the mother of all mischiefe, the matter of offence, the roote of crimes, the spring of vices, the whirl-wind of the braine, the overthrowing of the sense, the tempest of the tongue, the haile of the bodie, the wrack of chastitie, the losse of time, a voluntarie rage, a shamefull languishment, the filthinesse of manners, the shame of life, the staine of honestie, the plague and corruption of the soule.

[blocks in formation]

ἔστιν ἡ γαστὴρ, διδάσκει δ ̓ οἷ, ἀναγκάζει δ' ὅσα'.

εἴ τις ἀφέλοι τοῦτ ̓ ἀφ ̓ ἡμῶν τὸ μέρος ἀπὸ τοῦ σώματος, οὐκ ἂν ἀδικοῖτ ̓ οὐδὲν οὐδεὶς οὔθ ̓ ὑβρίζοιτ' ἂν ἑκών. νῦν δὲ διὰ ταύτην ἅπαντα γίγνεται τὰ δυσχερῆ.

ΣΥΝΑΠΟΘΝΗΣΚΟΥΣΙΝ.

Apud ATHEN. X. p. 422. A. B.

5

1 Hom. Od. H. 216. οὐ γάρ τι στυγερῇ ἐπὶ γαστέρι κύντερον ἄλλο | ἔπλετο, ἥτ ̓ ἐκέλευσε Ρέο μνήσασθαι ἀνάγκῃ, | καὶ μάλα τειρόμενον, καὶ ἐνὶ φρεσὶ πένθος ἔχοντα. Et P. 286. γαστέρα δ ̓ οὔπως ἔστιν ἀποκρύψαι (ἀποπλῆσαι Clem. Αlex.) μεμαυίαν, | οὐλομένην, ἣ πολλὰ κάκ ̓ ἀνθρώποισι δίδωσιν. Εurip. Fragm. inc. CVII. p. 125. Dindorf. νικᾷ δὲ χρεία μ' ἡ κακῶς τ' ὀλουμένη | γαστὴρ, ἀφ ̓ ἧς δὴ πάντα γίγνεται κακά. Diphilus Athen. Χ. p. 422. Β. εὖ γ ̓ ὁ κατάχρυσος εἶπε πόλλ' Εὐριπίδης | Νικᾷ δὲ χρεία μ' ἡ ταλαίπωρός τε μου | γαστήρ. λαιπωρότερον οὐδέν ἐστι γὰρ | τῆς γαστρὸς, εἰς ἣν πρῶτον ἂν πάντ' ἐμβάλοις, (Dobræus, sed frustra, ut postea putavit, εἰς ἣν πάντ ̓ ἂν ἐμβάλοις ἅμα) | ἀλλ ̓ οὐχ ἕτερον ἀγγεῖον. ἐν πήρᾳ φέροις | ἄρτους ἂν, ἀλλ ̓ οὐ ζωμόν· ἢ διαφθερεῖς. | εἰς σπυρίδα μάζας ἐμβαλεῖς, ἀλλ ̓ οὐ φακῆν·

τα

αν

οἰνάριον εἰς λάγυνον, ἀλλ ̓ οὐ κάραβον. | εἰς τὴν θεοῖς ἐχθρῶν δὲ ταύτην εἰσφορεῖ | τὰ πάνθ' ἑαυτοῖς (Dobræus ἅπανθ' ἅμ', αὐτοῖς) μηδὲν ὁμολογούμενα. | κού προστίθημι τἄλλα, διότι πανταχοῦ | διὰ τὴν τάλαιναν πάντα ταύτην (ταῦτα Ald. τὰ κακὰ Casaub. ταύτην probat Schweigh.) γίγνεται. Pseudo-Linus Stob. Τ. 5. 22. ex præclara Grotii emendatione: νηδύν μὲν πρώτιστ ̓ αἰσχρῶν δώτειραν ἁπάντων, | ἣν ἐπιθυμία ἡνιοχει μάργοισι χαλινοῖς. ubi antea corrupte legebatur: ἤδη μὲν πρώτισται αἰσχρῶν.

* τοῦτ' tacite Dindorfius. Vulgo ταῦτ ̓. Sed et τοῦτ' olim scribi jusserant Scaliger et Casaubonus, habetque Epitomes MS. probante Schweighaeusero. Ita etiam correxit Porsonus ex Eustathio. τοῦτο τὸ μέρος Morelius et Hertelius, deletis ἀφ ̓ ἡμῶν et ἀπὸ, ut versus sit senarius. Vide n. 4.

αν

3 “ In ὑβρίζοιτ' ἂν si quid est mutandum, aliorum conjecturis præstat ὑβρίζοιτ' ἔτ ̓ ἂν.” DINDORF. Equidem malim : οὔτ ̓ ἂν ἐνυβρίζοιθ' (vel ἐφυβρίζοιθ') ἑκών. Notum est, præpositiones verborum compositorum librariorum incuria sæpius excidisse. Vide supra n. 6. ad Fragm. III. Porson. ad Eurip. Med. 1095. Cf. et Schafer. ad Gregor. p. 501. Menand. apud Stob. Τ. 97. 18. νυνὶ δὲ διαφέροντα τοῖς καθ ̓ ἡμέραν | δαπανήμασιν δὴ τὸν βίον ὁρῶ μόνον. ubi γ' ὁρῶ MS. B. apud Gaisfordium ; δράω Grotius, quod Ionicum esset; δαπανήμασιν, νὴ τὸν Δία, διορῶ Bentleius ; ἐνορῶ autem conjicit Meinekius. Malim εἰσορῶ, collato Eurip. Med. 1.1. quod opo sæpius valet, et nihil amplius, velut in illo Menandri, vel potius Euripidis in Danae, apud Stob. Τ. 97. 14. ἐγὼ δὲ πολλάκις σοφωτέρους | πένητας ἄνδρας εἰσορῶ τῶν πλουσίων. Sed nec dissimulandum, τὸν βίοτον ὁρῶ jam olim correxisse Porsonum juvenem in margine exemplaris Menandri ed. Cleric. quod hodie in Museo Britannico asservatur. Cf. Porson. ad Eurip. Hec. 1020.

* Conferri potest Timocreontis Rhodii Scolii Fragmentum apud Schol. in Aristoph. Acharn. 506. διὰ σὲ γὰρ | πάντ ̓ ἐν ἀνθρώποις κακά. Totum autem Alexidis Fragmentum ex senariis constare putavit Scaliger, notante Grotio, ideoque in primo versu scriptum voluit, μάθοις δ ̓ ἂν οἷον ἐστιν ἀνθρώποις κακόν. In senarios ὅμως γέ πως dispescuit Morelius, sequente Hertelio. Ceterum vide Porson. Addend. in Notis ad Hec. 1149. (1141.) p. 100. ed. Lips. 1807. ubi γίνεται scribit, quemadmodum γινώσκει supra Fragm. VIII. 2. Advers. p. 136.

ANTIPHANES.

I. 1.

Μὴ ὄμμασιν' τὸ σῶμα λαμπρύνειν θέλε,
ἔργοις δὲ καθαροῖς καὶ τρόποις τὴν καρδίαν.

Apud STOв. T. 74. 3.

* Grotius: χρώμασιν, ex conjectura Gesneri. χρόμμασιν (sic) Morelius. Putaram: Μήδ' εἵμασιν κ. τ. λ. ut aliquid antecesserit. Sic στολῇ λαμπρύνεται habet Eurip. Elect. 966. Dixit sane Æschylus Eumen. 104. ὄμμασιν λαμπρύνεται, et Aristoph. Plut. 635. λελάμπρυνται κόρας: sed nihil inde relucet, quod ad rem nostram sit. Notat præterea T. Magister p. 4. ἀγάλλω sensu ornandi magis Atticum esse quam λαμπρύνω. Repone omnino: Μὴ χρώμασιν τὸ σῶμα φαιδρύνειν θέλε. Phintys apud Stob. Τ. 74. 61. χρώματι δὲ φαιδρύνεσ θαι τὰν ποτῶπαν μὴ ἐπακτῷ καὶ ἀλλοτρίῳ, τῷ δ' οἰκήῳ τῷ σώματος δι αὐτῶ τῷ ὕδατος ἀπολουομέναν, κοσμὲν δὲ μᾶλλον αὑταν αἰσχύνα. ubi τα ποτωπα frustra conjicit Gaisfordius. Eustath. ad Il. P. 264. p. 1142. 41. Bas. ποτώπαν, ἤτοι πρόσωπον, κατὰ Δωριεῖς. Eurip. Hel. 675. ὤμοι ἐμῶν δεινῶν, λουτρῶν καὶ κρηνῶν, | ἵνα θεαὶ μορφὴν ἐφαίδρυναν. Æsch. Agam. 1078. τὸν ὁμοδέμνιον πόσιν | λούτροισι φαιδρύνασα. Cf. et Plat. Phaedr. p. 228. Heindorf. αλλοτρίοις τε χρώμασι καὶ κόσμοις χήτει οἰκείων κοσμούμενον. Ad loci sententiam conveniunt sequentia. Gnome μονόστιχος apud Η. Steph. Com. Gr. Sent. p. 204. (Grot. Exc. p. 929.) γυναικὶ κόσμος ὁ τρόπος, κοὐ χρυσία. ubi vel οὐχὶ legendum, cum Brunckio ad Gnom. Poet. Gr. p. 226. vel οὐ τα, cum Meinekio ad Menand. p. 315. Pseud-Epicharm. apud Clem. Alex. Strom. VII. p. 344. (Grot. Exc. p. 477.) κabapov av tov voûv ëx?s, ἅπαν τὸ σῶμα καθαρὸς εἶ. Alexis, alias Antiphanes, alias Menander, apud Stob. Τ. 93. 1. ψυχὴν ἔχειν δεῖ πλουσίαν· τὰ δὲ χρήματα | ταῦτ ̓ ἐστὶν ὄψις, παραπέτασμα τοῦ βίου. Quem locum sic vertit, et quasi exponit, Cumberlandius: Enrich your mind! Riches are no better than an actor's wardrobe, the paltry tinsel, that enables him to glitter for a few minutes in a counterfeited character-To fret and strut his upon the stage, And then be heard no more. Socratis dicterium apud Stob. Τ. 1. 37. οὔτε ἵππος εὐγενὴς κρίνοιτ ̓ ἂν ὁ πολυτελῆ σκευὴν ἔχων, ἀλλ' ὁ τῇ φύσει λαμπρός· οὔτε ἀνὴρ σπουδαῖος ὁ πολύτιμον οὐσίαν κεκτημένος, ἀλλ' ὁ τὴν ψυχὴν γενναῖος. Plaut. Pen. I. 2. 88. Bono med ingenio esse ornatum quam auro, multo mavolo. | Aurum fortuna

hour

invenitur, natura ingenium bonum: | bonam ego, quam beatam, me esse nimio dici mavolo. | Meretricem pudorem gerere magis decet quam purpuram. | Magisque meretricem pudorem quam aurum, gerere condecet: | pulchrum ornatum turpes mores pejus cœno conlinunt; | lepidi mores turpem ornatum facile factis comprobant. Shakspear. Taming of the Shrew IV. 3. Well come, my Kate, we will unto your father's, | e'en in these honest mean habiliments; | our purses shall be proud, our garments poor: | for 'tis the mind that makes the body rich; | and as the sun breaks through the darkest clouds, | so honour peereth in the meanest habit. | What, is the jay more precious than the lark, | because his feathers are more beautiful? | or is the adder better than the eel, | because his painted skin contents the eye? | O! no, good Kate; neither art thou the worse | for this poor furniture and mean array. Ceterum, si quis Fragmentum, de quo agitur, in voleías suspicionem vocarit, non multum equidem repugnem. Christiani coloris videtur esse. Cf. infra Appendicis Fragm. IV. 7.

1

II. 2.

2

Τί φής; λαθεῖν ζητῶν τι πρὸς γυναῖκ ̓ ἐρεῖς
τὸ πρᾶγμα; καὶ τί τοῦτο διαφέρει,

ἢ πᾶσι τοῖς κήρυξιν ἐν ἀγορᾷ φράσαι ;

1ENTOVVTi mendose Gesnerus.

2

Apud Sтов. T. 74. 9.

λίαν

"σoû [σov J. B.] post yvvaîka addit Grotius p. 321. Pro διαφέρει lege διαφέρειν οἴει, vel, si mavis, δοκεῖς. Si σου addatur, debet addi et articulus. Pessime rem gessit Brunckius ad Aristoph. Nub. 199. Confer Eq. 860. Lysistr. 247. 464. 733. 1149." PORSON. Apollodorus Athen. I. p. 34. D. γυναιξὶ διαφέρειν οἴει δὲ τί; ubi διαφέρειν, simili lacuna, MS. C. apud Dindorfium. In Antiphane xíav diapépei dedit Brunckius, quod et habet MS. B. apud Gaisfordium. Sed illud xíav (dicta sunt Gaisfordii) videtur correctoris esse, versum utcunque supplere conantis. Vide Dobræi Advers. T. II. p. 359. Elegans, si non certa, est lectio, quæ apud Morelium obtinet: τί φής; λαθεῖν ζητῶν τι, πρὸς γυναῖκα σὺ ἐρεῖς τὸ πρᾶγμα; Angl. will tell the matter to a woman? Ita etiam legit H. Stephanus you Com. Gr. Sent. p. 43. Morelium sequitur Hertelius quoque. Conferas, si lubet, La Fontaine Fab. VIII. 6. inscriptam Les Femmes et le Secret.

1

[ocr errors]

III'. 3.

Τίσασθε τήνδε· καὶ γὰρ ἐνταυθοῖ νοσεῖ
τὰ τῶν γυναικῶν· οἱ μὲν ἢ παίδων πέρι,
ἢ συγγενείας οὔνεκ ̓ οὐκ ἀπώλεσαν
κακὴν λαβόντες· εἶτα δ ̓ οὐ τότ' ἄδικον
πολλαῖς ὑπεῤῥύηκε, καὶ χωρεῖ πρόσω,
ὡς ἐξίτηλος ἡ ἀρετὴ καθίσταται.

2

Apud STOB. Τ. 74. 6.

5

Locum esse Tragici, forte Sophoclis, pronunciavit Porsonus Advers. p. 304." GAISFORD. Euripidi in Melanippa tribuit Gaisfordius, ex auctoritate MS. A. itemque Elmsleius Mus. Crit. T. II. p. 302. Fragmentisque illius fabulæ annumerat Dindorfius p. 100. qui et ἐντεῦθεν legit, cum Elmsleio.

[ocr errors]

Lego ou." GEsner. “ οὕτω τἄδικον Grotius in notis: qui in textu pejus habet οὕτω ἄδικον. εἶτα τοῦτο τἄδικον Porsonus Advers. p. 304. εἶτα δ ̓ ὧδε τἄδικον Elmsleius.” GAISFORD. εἶτα δ ̓ οὕτω τἄδικον, cum Grotio, Dindorfius, qui et ὥστ ̓ ἐξίτηλος ἀρετὴ edidit, Elmsleio obsecutus. Confer infra ad Eubuli Fragm. I. n. 6.

[blocks in formation]

τὰ δ ̓ ἄλλ ̓ ἀπιστῶ πάνθ', ἕως ἂν ἀποθάνῃ.

Apud Sros. Τ. 73. 48.

1 Malim ἐπαν, cum Gesnero et Grotio, ut ἐπαν ἀποθάνῃς ipse Gaisfordius infra Menandri Fragm. I. 2. Vide T. Magist. p. 332.

et ad Menandri Fragm. XIII. n. 1.

* Hesiod. Op. et D. 373. ὃς δὲ γυναικὶ πέποιθε, πέποιθ' ὅγε φηλήτῃσιν. Menander apud Stob. Τ. 73. 7. ὡς ἔστ ̓ ἄπιστον ἡ γυναικεία φύσις. Gnome μονοστ. Grot. Excerpt. p. 929. ἐν γὰρ γυναιξὶ πίστιν οὐκ ἔνεστ ̓ ἰδεῖν. Eurip. Sthenobææ Fragm. VI. Dindorf. πιστεύειν δὲ χρὴ | γυναικὶ μηδέν, ὅστις εὖ φρονεῖ βροτῶν. Cf. et Orest. 1101. Iph. Τ. 1999. Hyperbolam proverbialem, a Diogeniano repertam, meminit Erasmus Adag. p. 252. γυναικὶ μὴ πίστ τευε, μηδ' ἂν ἀποθάνῃ.

« ZurückWeiter »